Tidningarna är noga med att skriva att det är den första diktsamlingen Lukas Moodyssons skrivit på många år. Jag vet inte varför det skulle vara relevant eller varför någon skulle bry sig. Det jag vet är att “Det var mörkt i mitt huvud men aldrig i mitt hjärta” är en förunderligt originell och in i helvete bra diktsamling. Låt mig förklara varför.
Lätt och helgjutet
Texterna spänner över sorg, minnen och vardag. Nya texter varvas med äldre daterade texter. Det kanske låter fragmentariskt eller splittrat. Det är det inte. Det är lätt och vackert i korta strofer. Det är helgjutet i längre berättande dikter och det är rappt och precist i några av de kortare betraktelserna, som likt samplingar tillsammans bildar en hel låt, fylld av rytm och klangfärg.
En fresk med spännvidd
Språket är uthällt som olja ur tuber och bildar en fresk som spänner över flera år. Jag gillar att Moodysson har letat upp äldre texter som får ligga jämte de nya. De nya får leda vägen med de gamla, det yngre jaget hänger med och ser vad som blivit av den lite äldre poeten.
Dikten om författaren Kristian Lundbergs begravning känns utblödd och ärlig, den gör ont och är vacker i sin kärlek. Jag säger inget mer om den då alla andra ord blir överflödiga.
Med dikten som berättelse
Några av dikterna pågår liksom i stunden. Man skulle kunna kalla dem för vardagsbetraktelser eller dagboksanteckningar, men det känns mer som att de samlar in essens av alla slag just från den stunden. Det handlar kanske om specifika händelser men det ligger fortfarande på en allmänmänsklig nivå. Han ger oss lite verklighet som vi inte har sett men som vi nu får känna.
Ett fuck före sin tid
Var Lukas Moodysson tidig med att ta in fucket i svenska språket? Fucking Åmål och så vidare. Det finns som förstärkningsord och man skulle kunna argumentera för att det finns mer intressanta aspekter av diktsamlingen och då skulle man ha rätt. Men det funkar och det har något man inte ens behöver fundera mer över. Nu är det sagt.
Det finns teman som gör ont och är otäcka och de som är ömma och trevande (på ett bra sätt). Där finns en känslodynamik och en självklarhet. Det är dikter skrivna av en poet som inte har svarvat sönder texterna, utan att för den sakens skull gjort avkall eller kompromissat med slutresultatet.